På Måndagen när vi blev utskriva så bad vi om att få journalkopior som jag har sparat i en pärm för att det kändes viktigt att veta vad dom gjort med både henne och mej. När vi skulle åka så fick vi låna en rullstol ner till huvudentrén och där fick jag sedan sitta på en bänk och vänta medan Stefan körde fram bilen. Då höll jag på att få världens gråtattack när jag utanför fönstrena såg att folk levde på som vanligt, allt var ju precis som vanligt? Hela min värld hade ju stannat upp men vem kunde veta det? Jag började storlipa när jag satte mej i bilen. 
Envis som jag är så ville jag av någon anledning åka och handla (det måste varit chocken) innan vi åkte hem för vi hade ju ingenting hemma att äta så vi åkte via Willys och där såg jag en familj med en liten knodd och fick svårt att andas men jag bet ihop och vi åkte sedan hem. Vi bodde 3tr upp i Strängnäs så det var jättejobbigt att gå upp som att bestiga ett jävla berg och det stramade i snittet varje steg.

När vi kom innanför dörren så var även allting som vanligt där. En av dagarna när jag låg på sjukhuset så hade Pappa o Stefan åkt hem och städat iordning blodbadet. Så det syntes inte ett enda spår av det fruktansvärda som startade hemma i badrummet. Jag gick för första gången en stor spegel och fick syn på mej själv utan mage, det kändes som en helt ny människa som befann sig i vårt hem. Bara några dagar tidigare så hade jag stått och speglat mej o magen för jag tyckte det var så häftigt. Spegeln togs bort och ställdes in i det tilltänkta barnrummet. 

Vi hade inte hunnit köpa så mycket förutom lite klädesplagg och en liten filt. Vi var ju även och beställde barnvagn. En babyjogger city versa, vad jag älskade den vagnen och vad avundsjuk jag har varit när jag sett andra som har fått glädjen att köra den. Vi åkte ju iväg en dag till Babyproffsen i Eskilstuna och fick tillbaka pengarna. Det var faktiskt butiksbiträdet där som rådde mej att skaffa en gratis gravidförsäkring och det är jag glad för. Vi fick 25 000kr som vi kunde använt till ev begravning eller gravsten. Vi valde att inte ha en begravning och heller ingen gravsten utan när vi hade möte med begravingsbyrån så valde vi att gräva ner askan i en minneslund i Strängnäs. 

När man får ett dödfött barn så efter v22 så har mamman rätt till 29 dagars föräldrapenning och pappan har rätt till 10 pappadagar. Stefan tog ytterligare 2 veckors sjukskrivning sedan. Vi var hemma väldigt många veckor, och vi fick så mycket blommor så det var knappt att vaserna räckte till. Vi satt hemma som i ett stort mörker, hur man ska orka är svårt att veta när man liksom landar i vad som faktiskt hänt. Många säger att den största glädjen i livet är att få barn och då bara måste den största sorgen vara att förlora ett barn. 

 
Här ser ni några buketter. Även innehållet i kortet syns lite mer med hand och fotavtryck. Det lilla glashjärtat som står brevid blockljuset med ljus i fick vi av begravningsbyrån. Den lillaplastremsan som ni ser längst ner vid blockljuset är ett sånt armband man får där det står numret som även barnet får.