God fortsättning!

Det är ett nytt år med nya möjligheter och det känns jättebra.
Julen firades i Jkpg med Pappa, Marie o Jossan o hennes söner med respektive. Det hör inte riktigt till vanligheterna att alla är där samtidigt. I princip alla utom syrran kan ju åka på att jobba helger, pappa jobbade några timmar på julafton men han var hemma igen vid 14 tiden. Det var en mysig jul iaf.

Nyår firade vi i Axmar bara jag o Magnus, jag orkade helt enkelt inte ha någon på besök som man ska serva o fixa för och socialisera med. Kändes skönare och mer välbehövligt att slappa runt i mysbrallor och lösa lite korsord framför brasan. 

Idag har Jenny varit här på besök. Vi har ätit lunch och fikat och pratat en massa, vi har inte setts sen i November så det fanns en hel del att prata om. I Onsdags förra veckan var jag och hälsade på jobbet med, jag skulle på massage i Södertälje så passade på. Både brukarna och mina två närmsta kollegor på min avdelning vart jätteglada att se mig sen vart kollegorna på dom andra avdelningarna också glada. Saknar jobbet ganska så mycket ibland även om det är skönt att vara ledig.

Jag kommer nog inte vara hemma riktigt så länge som jag tänkt utan kommer nog börja jobba lite tidigare än vad jag först sa. 
Magnus ska ju vara ledig några månader också så vi får se hur vi lägger upp det. Vi har ju börjat skissa lite på hur ledigheten ska se ut närmsta året. Bara så man får en uppfattning och ser till att klara det ekonomiskt. 

Vi var på tillväxtultraljud på SÖS för en vecka sen och det var perfekt storlek på bebisen för den veckan som jag var i. Låg jättebra på kurvan, +0,8% så det kunde ju inte bli bättre.
Den här veckan går jag in i vecka 37 så nu är det inte så himla långt kvar. Jag är i vanlig ordning trött och ganska anfådd nu dom sista dagarna. Bebis ligger långt ner och är fixerad samtidigt som den har benen långt upp.

Skulle ju inte må superdåligt om bebis kom lite tidigare, hittills har min graviditet varit lätt och smidig men nu jäklar är det ganska kämpigt, men jag njuter så mycket det går. Jag är lyckligt lottad som får vara gravid och det är mysigt att känna sparkarna eller när bebis har hicka. Har många som håller tummarna och ber för oss, jag säger att alla sätt är bra utom dom dåliga. Sen är jag med i en fantastiskt fb-grupp för oss som förlorat barn och nu är gravida igen, helt otroligt vilken omtanke det finns i den gruppen, det är så skönt att få prata om tankar och känslor med dom som förstår och har gått igenom samma sak.   

Det visades i November en dokumentärfilm om att förlora ett barn. Jag rekommenderar er att se den, det handlar om Denize och Filip som förlorar sin dotter. Den heter Efter Inez. Jag tror den finns på Svtplay. 
Nästa gång jag skriver så hoppas jag att vi är tre i familjen.. Hade fint läsarna!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då har det gått några månader sen sist igen.    Jag började känna en enorm stress på den arbetsplats jag blev placerad på tillfälligt under coronakrisen när mitt jobb var stängt. Jag kämpade på så gott det gick ett tag det fungerade inte. I slute...

Jag måste sluta utlova inlägg som inte blir av. Det har varit väldigt mycket det senaste med tanke på att jag jobbar inom vården men äldre så är det sjukt mycket att göra. Idag har jag sjukat mig då jag inte känner mig helt kry. Alva har även blivit ...

Hej bloggen!Jag har sedan jag skrev senast för typ 1 1/2 år sedan inte direkt haft någon motivation. Nu när vi står mitt i coronakrisen och man inte kan åka någonstans och någon knappt vill träffas så finns ju tiden och så även motivationen så därför...

Halloj! Nu är jag här igen, jag som bloggar så ofta..Om exakt en vecka blir min älskade lilla dotter 8mån gammal. Galet vad tiden går fort! Vi har haft en kanonsommar, vädret var ju jättevarmt och Magnus var hemma 6 veckor tillsammans med oss, vi v...

Vi var beräknade att föda vår lilla plutt den 14 Februari, men hon kom inte då så det blev några långa dagar som gick. Onsdagen den 21 Februari trodde jag vattnet gick på morgonen ganska tidigt för det vart blött i sängen och samma dag så hade vi tid...