Då har det gått några månader sen sist igen. 

Jag började känna en enorm stress på den arbetsplats jag blev placerad på tillfälligt under coronakrisen när mitt jobb var stängt. Jag kämpade på så gott det gick ett tag det fungerade inte. I slutet av Maj så sjukade jag mig och sen dess har jag också varit sjukskriven i två månader vilket har varit välbehövligt. Jag började jobba I förrgår och det var allt en liten tröskel att ta sig över, jag var väldigt nervös innan jag kom till jobbet men allt släppte när jag märkte att kollegorna saknat en och uppskattade att man kom. 

Min absolut största glädje just nu är att på Måndag ska jag tillbaka till min ordinarie arbetsplats och planera uppstarten inför hösten. Jag har saknat mina kollegor enormt mycket då jag inte jobbat med dom på hela sommaren.

Den här sommaren har förutom sjukskrivningen och mitt mående främst i Juni månad varit jättebra. Vädret har varit alldeles lagom. Vi har badat mycket till Alvas stora glädje, hon älskar det verkligen och vägrar att gå upp trots att hon huttrar. Vi har mest varit vid Årsta havsbad för det ligger så nära oss, det tar ca 7min med bil dit. 
Annars har vi varit en sväng i Kalmar o Jönköping. Vi har umgåtts med Magnus familj också, vi är uteslutande ute mestadels när vi träffas. 
Jag har antikroppstestat mig i Augusti och jag hade inte haft corona enligt det testet så vi får väl se hur det går under hösten. 

Inför hösten ser jag fram emot att jobba, umgås med vänner, följa Alvas utveckling och att få bli moster    Så roligt att Alva ska få en liten kusin, en liten pojkkusin. 

Nu när jag äntligen kommer få mer rutin på livet så hoppas jag att kunna blogga liiiite oftare (vilket jag säger jämt). 

Ta hand om er därute och var rädda in varann.

Jag måste sluta utlova inlägg som inte blir av. 

Det har varit väldigt mycket det senaste med tanke på att jag jobbar inom vården men äldre så är det sjukt mycket att göra. 
Idag har jag sjukat mig då jag inte känner mig helt kry. Alva har även blivit krasslig så idag när hon kom hem från föris så hade pedagogerna sagt att hon var snorig och hostig. Så det blir vab Torsdag och Fredag. Det blir nog inte så mycket mer informativa inlägg denna veckan. Vi ska väl försöka vila oss i form. 

Sköt om er därute!

Hej bloggen!

Jag har sedan jag skrev senast för typ 1 1/2 år sedan inte direkt haft någon motivation. Nu när vi står mitt i coronakrisen och man inte kan åka någonstans och någon knappt vill träffas så finns ju tiden och så även motivationen så därför tänkte jag dra igång igen. Kul va?  

Jag har idag inköpt en ny dator då den jag köpte för 6 år sen börjar ge upp, det gör ju en lite mer peppad också. Det kommer till en början bli mest text, inte så mycket bilder. Skriver ju enbart för min egen skull, hoppas jag har någon trogen läsare kvar efter denna långa tid. Ni kommer få hänga med i min vardag som främst innebär jobb och familjeliv. 

Ha en fin kväll! Jag ska försöka få till två inlägg den kommande veckan, men absolut minst ett inlägg.  

Halloj! Nu är jag här igen, jag som bloggar så ofta..

Om exakt en vecka blir min älskade lilla dotter 8mån gammal. Galet vad tiden går fort!

Vi har haft en kanonsommar, vädret var ju jättevarmt och Magnus var hemma 6 veckor tillsammans med oss, vi var mycket på landet och målade om garaget och båthuset.

Mina dagar består mestadels av att umgås med mammakompisar och Alvas kompisar då också. Det var inte självklart att vi skulle få en föräldragrupp, det har visats sig nu i efterhand att vi är dom enda som har fått det av alla som är födda -18 i Västerhaninge pga personalbrist och mycket inhyrd personal. 
Jag är så lyckligt lottad som kom med där, utan den hade jag nog känt mig väldigt ensam. 


Vi är en grupp på 7 personer som har det väldigt roligt ihop. Vi brukar ses på Torsdagar på babycafé här i VH det är supermysigt. Sen har även jag och två från gruppen gått på babyrytmik i Haninge, det var roligt!
Det är inte riktigt min grej att vara hemma men jag vet att jag kommer sakna den här tiden sen när vardagen med arbetsliv och föris drar igång. Missförstå mig rätt, det är underbart att se Alvas utveckling och att få följa henne men att bara "gå hemma" och att ha skitkass ekonomi är inte riktigt vad jag är van vid. 

I helgen som kommer ska jag åka iväg på en spahelg med Beccan o Emelie, det ska bli så sjukt avkopplande. Skönt att få komma iväg och få vara Angelica också och inte bara mamma.


Nu vakna Alva så jag får runda av här. Ska försöka få till ett inlägg till denna veckan. 

Vi var beräknade att föda vår lilla plutt den 14 Februari, men hon kom inte då så det blev några långa dagar som gick. Onsdagen den 21 Februari trodde jag vattnet gick på morgonen ganska tidigt för det vart blött i sängen och samma dag så hade vi tid för tillväxtultraljud (tul) så när jag ringde in till förlossningen den morgonen så tyckte dom att jag kunde vänta till den tiden då jag inte hade några värkar.
Vi åkte dit vid lunchtid och då kollade dom bebisen med ctg och sen fick jag träffa en läkare som kollade och konstaterade att vattnet inte hade gått utan att antagligen var en vattnig flytning. Hon hade ju läst igenom min historia så med tanke på att jag gått över en vecka så föreslog hon att jag skulle sättas igång dagen efter. Hon erbjöd sig också att göra hinnsvepning (den får ni googla på om ni inte vet vad det är), vilket jag tackade ja till. Med tanke på att jag hade ganska omogen och lång tapp så kan jag säga att hinnsvepning gjorde jävligt ont, det var inget roligt alls. Efter det fick jag gå hem i princip och då hade jag som lite molande lätt värk, inget speciellt sådär.

Klockan 18 på kvällen började jag ha flera värkar som gjorde mer ont än bara dom molande förvärkarna jag haft till och från innan. Så vi åt middag och började klocka värkarna ca kl 20. Vi gick och la oss men jag kunde ju inte sova när jag hade sådana värkar. Kl 2 ringde jag in till förlossningen men då tyckte dom att jag kunde vänta till den planerade igångsättningen på förmiddagen. Efter en stund så ringde dom tillbaka när hon hade läst min journal och sett att jag förlorat ett barn sen innan. Så strax innan kl 4 så anlände vi till förlossningen och där kollade barnmorskan (bm) om jag var öppen och då hade jag öppnat mig 3cm och hade tillräckligt täta värkar så det beslutades att jag skulle få stanna kvar. Utav den bm fick jag två alvedon och en värmekudde, vi slappade i stort sett bara fram till kl 7 då det var personalbyte.

Vid kl 9 så fick jag ta ett bad som smärtlindring och det hjälpte lite men sen var inte det bekvämt så då fick jag upp och la mig i sängen igen. Då tog dom hål på hinnorna så vattnet gick och jag var vid det tillfället öppen 4cm. Fostervattnet var brunt så det hade kommit avföring från bebisen i vattnet. Dom satte även ett skalp CTG på bebisens huvud för att kunna hålla koll på hur den mår. 

Värkarna tilltog ganska ordentligt efter dom tog hål på hinnorna och kl 12.37 så sa jag att jag ville ha epidural. Då helt plötsligt från ingenstans dök läkaren som beviljat mig igångsättning nere på spec mödravården upp. Hon ville ta blodgas prov men sen ändrades det till att dom skulle ta ketoner och laktat kapillärt (nåt slags blodprov) Dessa prov tog riktigt lång tid att komma underfund med hur dom skulle göra och det velades fram och tillbaka och under den tiden började jag få jävligt ont. Strax innan kl 14 när det var personalbyte fick jag epiduralen och den smärtan som jag hade mellan att jag begärt den och att jag fick den var den värsta jag varit med om. Det gjorde så fruktansvärt ont men Magnus och undersköterskan Karina hjälpte mig med lustgasen hela tiden. Efter epiduralen var jag som en helt ny människa. Barnmorskan som hade mig mellan kl 7-14 var väldigt barsk och hårdhänt men hon var också väldigt bra för Magnus sa att utan hennes bestämdhet epiduralen dröjt ännu längre för hon påtala att jag hade riktigt ont. 

Jag kräktes flera gånger på fm och därför fick jag dropp med näring för jag hade inte ätit nåt heller, jag försökte med nyponsoppa men det kom bara upp igen. Men efter epiduralen fick jag i mig lite vätska iaf.

Kl 14 kom det teamet som visade sig skulle bli det som förlöste mig. Barnmorska Jenny och undersköterska Giovanna. 
När jag då undersöktes var jag öppen 7cm men det gick ganska segt. Jag fick prova lite olika ställningar, sitta på en pilatesboll, ligga med benen uppdragna o sen ha en saccosäck vid benen vilket var ganska obekvämt. Det gick sakta men säkert framåt iaf.

När dom kollade tempen på mig kl 15.30 så hade jag börjat få feber. Då låg jag på 38.1 vilket inte var så farligt (det är tur att man inte är en man).

Vid kl 17 hade det hänt en del, jag hade öppnat mig 9cm om jag minns rätt och då kom en läkare och skulle ta ett mjölksyreprov på pluttis (det heter nåt annat fint egentligen) det var för att förlossningen hade pågått länge och dom kollade så att hon skulle orka med att kämpa sig ut. När han då till slut fick till provet (kl 17.45)  för det strula en del så säger läkaren till barnmorskan att bebisen är på väg ut.



Kl 18.23 Krystvärkar
Kl 18.35 Kommer en annan barnmorska och tar blododling på mig pga feber på 39,3.

Kl 18.38 Föds vår dotter. Hela ungen kommer ut på en och samma krystvärk och barnmorskan håller upp henne o frågar "ser ni vad det är?"  


Det var en fantastisk förlossning från början till slut. En otroligt häftig upplevelse. 14h tog förlossningen från det att vi kom in och då hade vi kämpat på sen kl 18 kvällen innan. Så om man räknar med den tiden 24h.

Det tog bara 8 Månader att få ner det i bloggen, jösses! Jag försöker ta tillvara på tiden med Alva och mina mammakompisar så prioriterar inte bloggen så mycket. Vill dock hålla igång den så ska försöka skriva liite oftare.

Hoppas ni gillar min ganska (bitvis) detaljerade förlossningsberättelse

Hur kändes då första tiden med en liten bebis, var det rosa moln och supergulligt allting? Svar Nej!

Det var en enorm omställning och jag hade en sådan babyblues i början. Jag kände mig jävligt trött rent ut sagt, vanligtvis sover jag 8 timmar och när jag var gravidledig sov jag ju 12 timmar sista två-tre veckorna (tur var väl det).
Sen kände jag mig otillräcklig och jag grät varje kväll (första veckan vi var hemma) för jag visste inte hur jag skulle hantera denna lilla varelse och jag hade ångest för när Magnus skulle börja jobba och lämna mig ensam.

Det kändes som att smärtan aldrig tog slut heller. Först hade man gravidkrämpor sista veckorna, sen var det förlossningen som gjorde ont och till sist så när mjölken rann till på dag 4 så blev det ju mjölkstas vilket gjorde riktigt ont. 
Förutom allt som händer runt omkring en så har man ju ett hormonpåslag som heter duga. 
Jag googlade på förlossningsdepression för jag var livrädd att det kunde vara det (vilket är relativt vanligt) men det pratas inte om det. Idag önskar jag att någon hade berättat för mig att det kan kännas såhär och att det är fullt normalt i början. 

Sen fungerade ju inte amningen heller, hon hade svårt att greppa och blev frustrerad och jag kände mig inte bekväm i när det blev en sån stress varenda gång. När hon föddes så blev hon ju tillmatad med ersättning för att hon hade lite lågt blodsocker så det blev ganska naturligt att vi gick över till ersättning här hemma också, men jag har ju mjölk så jag köpte en bröstpump så hon får både och vilket är en ypperlig lösning för alla. Jag var livrädd för att bli dömd av andra mammor och bvc för att jag inte helamma men jag har fått fin stöttning från andra nyblivna mammor, och vår bvc sköterska sa bara att man gör det som känns bäst och sen var det inte mer med det. Huvudsaken är att Alva mår bra och går upp i vikt.

Idag har det gått 8 veckor sen hon föddes. Det var ingen förlossningsdepression jag hade för allt känns helt annorlunda nu. Jag grät aldrig när Magnus skulle åka och jobba, sömnen har blivit bättre, och vi har börjat få in rutiner. 
Jag promenerar om dagarna och vi har varit och hälsat på jobbet vid två tillfällen. Vår bvc kontakt är toppen och jag har fått kontakt med en annan mamma här i Västerhaninge som har en dotter som är 2 veckor äldre än Alva, så vi promenerade förra veckan. Den här veckan fick vi inte ihop det och dom var sjuka men vi satsar på att ses nästa vecka. Dagarna med Alva går så himla fort så det gäller väl att ta vara på tiden. 
I Juni blir det dop för henne och i sommar är Magnus ledig (sem+fp) i 6 veckor med oss, det blir mysigt.

Nästa gång ska jag försöka sammanfatta min förlossning. 

Då var vi äntligen tre i familjen Larsson.
Torsdagen den 22 Februari så kom vår lilla dotter Alva till världen. Det var en fantastisk förlossning som tog 14 timmar från det att vi kom in till att hon var ute, jag återkommer med förlossningsberättelse i ett eget inlägg framöver.

Det har varit en omtumlande tid med en helt ny människa man ska lära känna och allt vad det innebär så som magknip, sömnbrist, babyblues.. Jag kommer även skriva mer utförligt om första tiden. 

Vi har nu kommit in mer i föräldraskapet och vi lär oss för varje dag som går. Hon är helt fantastisk och galet söt! 
Hon föddes med världens kalufs, mest hår på hela BB avdelningen   

Alva har fått såå mycket presenter från alla håll och kanter:
 
Min släkt har skickat blommor 
Magnus släkt köpte kläder 
Våra mor- farföräldrar köpte kläder och gosedjur
Moster köpte kläder och ett halsband
Mina kollegor hade samlat och köpt kläder
Utav mina vänner Sanna, Beccan och Emelie fick vi också fina kläder. 
Senast idag fick Alva paket från Göteborg och min kusin Linda m familj hade skickat kläder. 

Alltså alla ni som hittills har gett så fina saker till Alva ska veta att vi uppskattar allting! Det enda plagget jag har köpt sen hon föddes är en tröja, sen har jag inte behövt köpa något mer. Det är fortfarande många som inte har träffat Alva än och jag vet att en och annan present är i antågande. TUSEN TACK! 

Imorgon ska bilen servas och vi ska till bvc för 1 Månadskontroll. Ska bli spännande tycker jag, det är första gången vi träffar läkaren. 

Jag skriver när tid och ork finns. Jag som alltid trott att man ska hinna så mycket när man är hemma med barn, det var ett uppvaknande att inse att det inte var så, men vad gör det när man får umgås med det bästa som hänt oss   

Inget nytt har hänt utan jag är bara sådär uttråkad och tänkte därför blogga lite mer.

I Onsdags hade jag fyra av mina kollegor på besök. Det var så himla roligt att dom kom hit, det betyder enormt mycket för mig. Vi satt och pratade några timmar och fikade. Min ena kollega har stickat en jättefin mössa till bebisen, det var som så att hon gjorde en sådan till sitt barnbarn och då tyckte jag den var så fin så då sa jag att hon får gärna göra en likadan när jag får barn. Det hade hon kommit ihåg så när jag frågade när vi hade rast samtidigt en dag så berättade hon att hon redan börjat sticka en. 

Sen har jag min andra kollega som är grym på att virka så av henne beställde jag en sängmobil med ugglor. Den är så sjukt fin, jag älskar verkligen den. Mina kollegor hade även köpt med sig en jättefin blomma så jag kände mig riktigt bortskämd. Det var så skönt att prata lite jobb och vardag med dom, jag har verkligen toppenkollegor!

 

Imorgon kommer min vän Sanna på besök. Vi lärde ju känna varann när jag bodde i Stränkan och nu är hon hemma hos sina föräldrar (hon bor annars i Göteborg) så då kommer hon hit imorgon och sällskapar mig, det blir riktigt roligt för vi har inte setts sen i somras. Jag har ganska få vänner men av dom jag har så är det några som står mig riktigt nära, hon är en av dom. 
Jag har pratat en del i telefon med mina jönköpingsvänner med och det ger massor med positiv energi.

Magnus satte fingret på att jag just nu är ganska frustrerad, jag vill göra så mycket men jag orkar mindre o mindre, det är en jäkla pärs att duscha kände jag idag. Min bm har sagt att jag kan ta in en pall o sitta i duschen för det är så bra smärtlindring när jag har mina förvärkar.. men jag har ingen lämplig pall för det ändamålet så jag envisas med att stå och Magnus blir så trött på mig. Förhoppningsvis kommer bebisen den här veckan även om den inte verkar ha någon brådska ut. Håller tummarna för det iaf.