Vi var beräknade att föda vår lilla plutt den 14 Februari, men hon kom inte då så det blev några långa dagar som gick. Onsdagen den 21 Februari trodde jag vattnet gick på morgonen ganska tidigt för det vart blött i sängen och samma dag så hade vi tid för tillväxtultraljud (tul) så när jag ringde in till förlossningen den morgonen så tyckte dom att jag kunde vänta till den tiden då jag inte hade några värkar.
Vi åkte dit vid lunchtid och då kollade dom bebisen med ctg och sen fick jag träffa en läkare som kollade och konstaterade att vattnet inte hade gått utan att antagligen var en vattnig flytning. Hon hade ju läst igenom min historia så med tanke på att jag gått över en vecka så föreslog hon att jag skulle sättas igång dagen efter. Hon erbjöd sig också att göra hinnsvepning (den får ni googla på om ni inte vet vad det är), vilket jag tackade ja till. Med tanke på att jag hade ganska omogen och lång tapp så kan jag säga att hinnsvepning gjorde jävligt ont, det var inget roligt alls. Efter det fick jag gå hem i princip och då hade jag som lite molande lätt värk, inget speciellt sådär.

Klockan 18 på kvällen började jag ha flera värkar som gjorde mer ont än bara dom molande förvärkarna jag haft till och från innan. Så vi åt middag och började klocka värkarna ca kl 20. Vi gick och la oss men jag kunde ju inte sova när jag hade sådana värkar. Kl 2 ringde jag in till förlossningen men då tyckte dom att jag kunde vänta till den planerade igångsättningen på förmiddagen. Efter en stund så ringde dom tillbaka när hon hade läst min journal och sett att jag förlorat ett barn sen innan. Så strax innan kl 4 så anlände vi till förlossningen och där kollade barnmorskan (bm) om jag var öppen och då hade jag öppnat mig 3cm och hade tillräckligt täta värkar så det beslutades att jag skulle få stanna kvar. Utav den bm fick jag två alvedon och en värmekudde, vi slappade i stort sett bara fram till kl 7 då det var personalbyte.

Vid kl 9 så fick jag ta ett bad som smärtlindring och det hjälpte lite men sen var inte det bekvämt så då fick jag upp och la mig i sängen igen. Då tog dom hål på hinnorna så vattnet gick och jag var vid det tillfället öppen 4cm. Fostervattnet var brunt så det hade kommit avföring från bebisen i vattnet. Dom satte även ett skalp CTG på bebisens huvud för att kunna hålla koll på hur den mår. 

Värkarna tilltog ganska ordentligt efter dom tog hål på hinnorna och kl 12.37 så sa jag att jag ville ha epidural. Då helt plötsligt från ingenstans dök läkaren som beviljat mig igångsättning nere på spec mödravården upp. Hon ville ta blodgas prov men sen ändrades det till att dom skulle ta ketoner och laktat kapillärt (nåt slags blodprov) Dessa prov tog riktigt lång tid att komma underfund med hur dom skulle göra och det velades fram och tillbaka och under den tiden började jag få jävligt ont. Strax innan kl 14 när det var personalbyte fick jag epiduralen och den smärtan som jag hade mellan att jag begärt den och att jag fick den var den värsta jag varit med om. Det gjorde så fruktansvärt ont men Magnus och undersköterskan Karina hjälpte mig med lustgasen hela tiden. Efter epiduralen var jag som en helt ny människa. Barnmorskan som hade mig mellan kl 7-14 var väldigt barsk och hårdhänt men hon var också väldigt bra för Magnus sa att utan hennes bestämdhet epiduralen dröjt ännu längre för hon påtala att jag hade riktigt ont. 

Jag kräktes flera gånger på fm och därför fick jag dropp med näring för jag hade inte ätit nåt heller, jag försökte med nyponsoppa men det kom bara upp igen. Men efter epiduralen fick jag i mig lite vätska iaf.

Kl 14 kom det teamet som visade sig skulle bli det som förlöste mig. Barnmorska Jenny och undersköterska Giovanna. 
När jag då undersöktes var jag öppen 7cm men det gick ganska segt. Jag fick prova lite olika ställningar, sitta på en pilatesboll, ligga med benen uppdragna o sen ha en saccosäck vid benen vilket var ganska obekvämt. Det gick sakta men säkert framåt iaf.

När dom kollade tempen på mig kl 15.30 så hade jag börjat få feber. Då låg jag på 38.1 vilket inte var så farligt (det är tur att man inte är en man).

Vid kl 17 hade det hänt en del, jag hade öppnat mig 9cm om jag minns rätt och då kom en läkare och skulle ta ett mjölksyreprov på pluttis (det heter nåt annat fint egentligen) det var för att förlossningen hade pågått länge och dom kollade så att hon skulle orka med att kämpa sig ut. När han då till slut fick till provet (kl 17.45)  för det strula en del så säger läkaren till barnmorskan att bebisen är på väg ut.



Kl 18.23 Krystvärkar
Kl 18.35 Kommer en annan barnmorska och tar blododling på mig pga feber på 39,3.

Kl 18.38 Föds vår dotter. Hela ungen kommer ut på en och samma krystvärk och barnmorskan håller upp henne o frågar "ser ni vad det är?"  


Det var en fantastisk förlossning från början till slut. En otroligt häftig upplevelse. 14h tog förlossningen från det att vi kom in och då hade vi kämpat på sen kl 18 kvällen innan. Så om man räknar med den tiden 24h.

Det tog bara 8 Månader att få ner det i bloggen, jösses! Jag försöker ta tillvara på tiden med Alva och mina mammakompisar så prioriterar inte bloggen så mycket. Vill dock hålla igång den så ska försöka skriva liite oftare.

Hoppas ni gillar min ganska (bitvis) detaljerade förlossningsberättelse