Mitt liv såg bra ut vintern 2011/2012. Jag och Stefan hade det bra i vårt förhållande, vi hade fått ett lånelöfte och började gå på visningar. Vi skrev i December på kontraktet för vår bostadsrätt 3rok i Strängnäs, det kändes stort! 
Under denna tid hade jag dålig kontakt med min Mamma.

Sedan separationen så var det så att hon drack ibland för mycket och hon och alkohol var väl inte inte det bästa kombinationen. Så av den anledningen sviktade vår relation lite när jag hade flyttat hemifrån. Vi pratade på telefon ofta så vi hade kontakt sen jag flyttade.

Min syster ringde några gånger och påtalade att Mamma magrade av och att magen växte, jag hade inte hälsat på hemma på länge och vände ryggen till, jag ville inte ta till mej det min syster sa helt enkelt.. I December/Januari efter tvång från hennes vänner så åkte Mamma till slut till sjukhuset (Mamma hade tydligen läkarskräck och hade inte varit hos läkare på år). Jag fick beskedet att hon hade cancer och hon blev inlagd, det beskedet kändes som ett slag i magen. Jag hade ingen i min närmsta närhet som drabbats av cancer, jag åkte ner direkt efter flytten, tror det var dagen efter och hälsade på Mamma.

Det var en liten människa som låg i sängen på sjukan. Hon hade vätska i magen och det var även där cancern satt.
Jag var nere några dagar och sen åkte jag hem så hade vi kontakt på telefon. Mamma fick åka hem efter två veckor och sen påbörjades cellgiftbehandlingar under våren. Det pratades om operation i Linköping, så i Maj månad så skjutsade Pappa hennes till universitetssjukhuset i Lkpg. Operationen ska tydligen ha gått bra för hon fick bättre värden och ett tag såg det ut att gå åt rätt håll. 

I Juni så var jag nere för att Jossan skulle ta studenten. Mamma var så liten, bara skinn o ben och några hårslingor på huvudet. Det är fruktansvärt att se någon så stark som sin mamma som man sett upp till hela uppväxten vara liten som en fågelunge. När jag åkte ner i Juni så umgicks jag mycket med Mamma och bodde hemma hos henne hela tiden. Vi var på A6 jag, syrran och hon, det var en mysig dag som jag alltid kommer minnas. Sen minns jag så väl när vi satt i solen på baksidan och jag berättade att hon skulle bli Mormor. En lite förvånad men glad Mamma..

Jag sommarjobbade ju hela sommaren och i Juli så åkte Mamma in på onkologen igen. Hon hade blivit sämre och nu var det riktigt dåligt. Hon orkade inte gå upp ur sängen. Dom orden hon yttrade då har etsat sig fast i mitt minne " Jag orkar nog en vecka till", då visste hon att hon skulle dö och det snart.

Hela våren var väldigt påfrestande. Jag fick pendla mycket fram o tillbaka mellan Jönköping o Stränkan. Jag hade väldigt lite stöd från Stefan. Han följde aldrig med ner och samtidigt så var jag ju gravid o man är ju inte så superpigg dom första veckorna. Jag fick se till att boka tid med biståndshandläggaren för att Mamma skulle komma till ett sjukhem och dom såg gärna att en anhörig var med, vilket fick bli jag för min syster tyckte mest att allt var jobbigt. 

Mamma fick komma till sjukhemmet den dagen jag var hemma på RUL (1 Augusti), då blev jag även sjukskriven för att kunna vara hos Mamma. Sen åkte jag tillbaka till Jönköping och var och hälsade på Mamma på kvällen dan efter där. Hon var så svag, låg mest o sov och hade ont. Fick mycket morfinsprutor, jag bet mej ordentligt i tungan för att inte bryta ihop och börja illgråta.

Klockan 2 på natten får jag ett samtal från sjukhemmet om att Mamma höll på att ta klivet över till andra sidan. Jag mötte upp Pappa o Jossan där. Jag sov ensam i Mammas hus (mitt barndomshem) medan Jossan sov i Pappas lgh o Pappa sov hos Marie. Vi möttes på sjukhemmet och det blev en lång nattvaka. 

På morgonen vid 6 tiden åkte Pappa o Jossan hem en sväng men jag ville inte lämna Mamma sida så jag stannade kvar. Sen vid kl 8 så sa sköterskan att jag borde ringa Pappa o Jossan igen för Mamma hade så långa andningsuppehåll.
När Mamma väl dog på förmiddagen så var Jag, Jossan, Yvonne och Carin närvarande (Yvonne o Carin är nära vänner till familjen och dom ställde upp otroligt mycket under den här tiden). Det var en lättnad när man hade sett hur hon led in i det sista. Det är svårt att förklara men det var verkligen en lättnad, sen känns det overkligt att Mamma inte finns mer. 

Mamma hade rätt, hon levde i 6 dagar efter sitt uttalande. Begravningen hölls i mitten av Augusti, det var en fin begravning men det kändes väldigt definitivt att nu finns hon inte längre.
Idag saknar jag Mamma jättemycket. Jag har haft en oerhört bra uppväxt med en närvarande Mamma som alltid ville sina barns bästa.

Jag är rätt lik henne tror jag, många säger det iaf..

Gällande Mammas bror o syster och mina kusiner så har jag ingen kontakt med dom idag, ingen hörde av sig efter att Mamma dog. Då är vi i princip uppväxta ihop vi har rest mycket ihop o hennes syster satt ofta barnvakt åt oss när vi var yngre så hade jag förväntat mig lite mer. Jag har slutat bry mej om folk som inte ger något tillbaka när man behöver dom som bäst. Mammas brors fru gick bort i Cancer i Augusti och på den begravningen var jag för att visa mitt deltagande och sen tyckte jag väldigt bra om henne men sen har jag klippt alla band. 

Idag tänder jag ofta ljus här hemma, jag hoppas att få träffa henne igen en dag. Jag fixar alltid hennes grav när jag är hemma så att det ska se välskött ut. Jag brukar även fråga henne om råd, jag får oftast svar. Jag är avis på folk som har en Mamma i livet. Cancer är en jävlig sjukdom och jag tycker det är fruktansvärt att det bara blir vanligare. Det här var första steget i att förstå att livet kan förändras drastiskt.. 



Jag skriver om de andra händelserna som har format mig till den jag är idag när jag orkar..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då har det gått några månader sen sist igen.    Jag började känna en enorm stress på den arbetsplats jag blev placerad på tillfälligt under coronakrisen när mitt jobb var stängt. Jag kämpade på så gott det gick ett tag det fungerade inte. I slute...

Jag måste sluta utlova inlägg som inte blir av. Det har varit väldigt mycket det senaste med tanke på att jag jobbar inom vården men äldre så är det sjukt mycket att göra. Idag har jag sjukat mig då jag inte känner mig helt kry. Alva har även blivit ...

Hej bloggen!Jag har sedan jag skrev senast för typ 1 1/2 år sedan inte direkt haft någon motivation. Nu när vi står mitt i coronakrisen och man inte kan åka någonstans och någon knappt vill träffas så finns ju tiden och så även motivationen så därför...

Halloj! Nu är jag här igen, jag som bloggar så ofta..Om exakt en vecka blir min älskade lilla dotter 8mån gammal. Galet vad tiden går fort! Vi har haft en kanonsommar, vädret var ju jättevarmt och Magnus var hemma 6 veckor tillsammans med oss, vi v...

Vi var beräknade att föda vår lilla plutt den 14 Februari, men hon kom inte då så det blev några långa dagar som gick. Onsdagen den 21 Februari trodde jag vattnet gick på morgonen ganska tidigt för det vart blött i sängen och samma dag så hade vi tid...