Jag har haft en riktigt jobbig och tråkig helg.

I Fredags när den underbara helgen började så fick jag ont i magen, var tvungen att lägga mej ner, detta släppte inte utan blev bara värre. Vi åkte in till akuten på SÖS (Södersjukhuset). Vi kom in kl 22.30 och efter att ha tagit lite prover men mest suttit och väntat i evigheter så blev jag inskriven på akutens observationsavd kl 02.30

På Lördagen fick jag åka upp till Kirurgen och kl 15 hade jag ultraljudsröngen så jag fick fasta. Då hade jag inte ätit sen kl 19 på Fredagen. Efter undersökningen kunde läkaren konstatera Gallsten och inflammerad/irreterad gallblåsa.
Fick endast äta flytande den dagen. Tjatade mej även till att få sova hemma den natten.

I Söndags hände väl ingenting.

Igår så duschade jag på morgonen för att göra mej operationsklar ifall det skulle bli akut operation. Det var antingen det eller en planerad. Fick besked av läkaren på ronden att det blir planerad om 4-8 veckor. Så jag skulle på Magnetröntgen innan jag skulle åka hem.

Har fått ett väldigt bra bemötande av läkare syrror och uskor på SÖS. Den enda kängan som jag vill ge är till den sista syrran jag hade som tänkte skicka hem mej utan någon som helst smärtlindring eller restriktioner om vad jag inte fick äta. Fick fråga om det o sen när jag var på apoteket så hade jag ändå inte fått rätt grejer. Fick ringa upp o klaga. Det är så himla dåligt. I dagens sjukvård får man inte vara för sjuk.

Det som gjorde mej mest förbannad igår var att inte bli tagen på allvar, alla som har haft gallsten vet hur ont det gör. Det gör jävligt ont när anfallen kommer och jag har hög smärttröskel och åker inte till sjukhuset om jag inte är säker på att nåt är åt helvete fel. Äter flytande nu, soppor, yoghurt osv. Om jag skulle få akut ont igen så fick jag lov att komma tillbaka och om inte smärtan släpper den här veckan så kommer jag åka in och kräva operation!
Skönt att vara hemma..