.. Jag blev liggandes på golvet i duschen med handdukar som stöd under magen och huvudet. Stefan gick ner och mötte upp ambulanspersonalen som var två fantastiska kvinnor, dog tog tag i mej från varsinn sida i vårt trånga lilla badrum och hjäpte mej upp på båren. Vi hann inte mer än utanför dörren så började jag kräkas och sen skulle dessa stackars tjejer bära ner mej från 3e våningen och det var inte enkelt, det var å himla snävt.

 Det var blåljus in utan att ens tveka, jag förstod när dom gjorde tecken till varandra att det var bråttom. Det här var ju i September ungefär kl 4 på morgonen och jag frös, det var så enormt kallt (denna kyla jag kände var för att jag förlorade blod hela tiden) När vi kom in rullades jag in på förlossningen. Det var tyst och lugnt, Knäpptyst, ingen personal syntes till allt jag såg var lysrören i taket. Jag fick komma in på ett rum där det kom in massor med personal. Ambulanstjejerna såg till att Stefan fick ett glas saft, han var likblek och oerhört chockad, han satt på en stol en bit bort på min högra sida. 

Tove som var barnmorskan tillkallade i tidigt skede en läkare samtidigt som hon bytte inkontinensskydd var 5e minut (blodet bokstavligen forsade ur mej). Jag minns att hon till slut bara suckade och tänkte antagligen "ska det aldrig sluta" Dom gjorde ett vaginalt UL på mej där dom kollade hur det var med Agnes, hon rörde sig som sjutton där inne men vill minnas att hjärtfrekvensen var hög. Undersköterskorna värmde vattenflaskor och bäddade in mej i filtar för att jag skulle få upp värmen. Efter bara en liten stund så fick jag åka vidare till ett annat rum på IVA där det var annan personal som tog över. Vid det skedet så bad jag Stefan att gå och ringa jobben och meddela att vi inte kom för där och då hade vi ingen aning om vad som skulle hända. 

Jag hade då krystvärkar men vi varje värk så forsade ut blod. Det kom en narkosläkare som satte någon annan typ av nål (jag hade då redan 4 nålar som satt med diverse tillbehör) och då var jag på väg bort. Jag såg det vita ljuset och jag hörde röster långt bort som att man ligger i badkaret med öronen under ytan, tröttheten tog över och jag orkade inte hålla ögonen öppna.. I det skedet var Stefan tillbaka men han fick då inte lov att gå in till mej för läkarna, dom trodde nog att där och då skulle det gå åt skogen. 
Efter ett bra tag återkom jag till medvetande igen och då hade jag fruktansvärt ont i hela kroppen, speciellt ryggen av någon anledning, den smärtan slår allt jag någon känt. Smärtan av ovisshet, steget över till andra sidan, min dotter som levde om i min mage, där någonstans insåg jag att det inte var Bara, det går inte att bara stoppa detta som pågår och åka hem och fortsätta vara gravid.

Stefan satt vi min sida och han stöttade så gott han kunde. Jag kom i kontakt med min underbara läkare Henke. Dagpersonalen hade börjat jobba och jag fick låna telefonen och ringa min pappa som fick veta vad som skulle ske. Han har själv beskrivit att det var en av dom värsta dagarna i hans liv, det samtalet. Att inte veta om ens efterlängtade barnbarn och dotter kommer överleva. Henke tog Stefan åt sidan till ett annat rum och förklarade att det kanske inte går vägen och att det är väldigt kritiskt så att han skulle vara beredd på det.

Henke hade under den stund som jag plågades suttit alldeles i rummet intill och konsulterat med andra läkare och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Så planen var den att så fort dom akutsnittat mej så skulle Stefan och Agnes bli upphämtade av en helikopter som kom från Akademiska och flög dom dit för att vårda lillstumpan.

Det är så svårt att förstå men under hela tiden från att jag kom in till sjukhuset till operation så hade jag enormt många människor i rummet hela tiden. Det var säkerligen 7-10 pers nästan hela tiden, några satt vid datorer som fanns i rummet och höll på med något.

Jag rullades ner till operation, jag kramade och pussade Stefan hejdå och hoppades såå att vi skulle ses igen efteråt som en familj på 3. Jag trodde bara att det var på film som det var som en hönsgård i operationssalen men här var det verkligen det. Någon frågade stressat "vem tar hand om pappan?" och det var det ingen som hade gjort utan Stefan blev ståendes utanför dom tunga dörrarna ensam.. Så småningom så fanns det personal vid hans sida också vad jag förstod.

Innan jag somnade av narkosen så tog jag Cissi min ansvariga Uskas hand och kramade den hårt och tittade henne i ögonen och hon kramade min hand tillbaka..

Gnälligt inlägg på ingång..

Vi var nere och kikade på sommarstugan som jag bloggade om, den var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss, främst kändes läget lite sådär, så vi struntade i den.

Bröllopsinbjudningarna är ute så nu är det ingen hemlis längre, det känns skönt och många har redan börjat boka hotellrum men ingen har osat än. Vi har lite problem med Nynäs havsbad men vi ska försöka reda ut det, annars får vi byta ställe. Vi betalar rätt mycket för att få vara där och servicen, det är ju hela poängen med det för om man inte kan få det man betalar för då kunde man ju lika gärna fixa allt själv till en avsevärt billigare peng. Men vi ska ge dom en chans att bättre sig.. Känns bara så jobbigt att man ska behöva krångla med folk.

En knölig vecka framför mej, skulle morgon tränat mån och tis men nu hade jag bokat in tandläkarbesök sen ett halvår tillbaks och man kunde inte boka av, så 7.15 imorrn ska jag vara hos folktandvården i Södertälje. Jag skulle egentligen börjat kl 10 men jag åker o jobbar när jag är klar.

På Onsdag har jag bokat tid hos frissan kl 14 men så fick vi mejl om ett möte vi skulle vara med på, så jag mejla min högsta chef o förklarade läget o hon förstod (skitsvårt att få den tiden och när jag äntligen ska dit klämmer dom in ett möte) men kommer gnällas från min kollega tror jag men men.

Vi har rivit ut dom inbyggda garderoberna vi har haft i sovrummet och rivit väggen till klädkammaren så tanken är att det ska bli en walk in closet (en liten sådan), så just nu har vi ingenstans att hänga kläderna, o så är det byggdamm till förbannelse. 

Jag är inte mitt soligaste jag just nu men jag känner tidspress, skulle gärna velat åka ner o fixa mammas grav lite vårfin men jag hinner inte. Nu till Valborg åker vi ner till landet och ska umgås med Pappa o Marie så det blir inte av då heller. 

Positivt är att det bara är 4 arbetsdagar den här veckan som kommer iaf, och löning imorrn :)

Oerhört dåligt med bloggande. 

Jag hade det jätteslitigt veckorna utan min kollega. Sedan åkte Magnus på någon typ av överansträngning i fötterna så dom var stora som fotbollar på kvällarna o han kunde knappt gå, så det blev att skjutsa lite hit o dit till olika läkarbesök för att utesluta att det hade något med hans diabetes att göra. 

Vi har varit i Linköping två vändor för att titta på LHC-HV men tyvärr har det blivit förlust båda gångerna, hoppas att dock att HV kan vinna o gå vidare till semifinal. 

Bröllopsplaneringen går framåt. Vi har fått provsmaka tårtfyllningar från chokladhuset i Nynäshamn. Det lutar åt en hallon/passionstårta med vaniljbottnar. Men jag vill även prova mango och sen kombinationen passion/vit choklad. 
Den 7e Mars så åkte jag o svärmor ner till Nyköping för att prova klänningar. Jag hittade en jättefin från Lilly. Köpte även en halvlång slöja till. Så den ska sys in lite o fållas så kan jag hämta den i September. Nästa Söndag den 29e Mars så ska vi till Nynäs havsbad och provsmaka menyn, så framåt går det. Det dröjer dock ett tag till innan vi kan skicka iväg inbjudningskorten. Men tiden har hittills gått fort..



Idag är jag hemma solokvist, Magnus skulle ut o fiska. Då tänkte jag passa på att gå in i min bakbubbla, det blir kanelbullar och kärleksmums. Spotify på högsta volym också förstås. 


I Onsdags fick vi ta bort Tuva för hon hade äggstockscystor så hon hade bara blivit sämre sa veterinären. Har varit rätt så deppig för jag tyckte om henne så mycket. Så nu är dom bara 3st och den här gången skaffar vi ingen mer, nu är det skillnad också för det är 2 hanar och 1 hona och det fungerar bättre. 

Annars är allt som vanligt. Jobbet rullar på och även träningen håller jag igång med. 
Satt på hemnet idag och har hittat en sommarstuga jag vart förälskad i. Funderar på att investera lite pengar i den, men ska dubbelkolla med pappa först o sen Magnus också men jag är rejält sugen.. 

En bra helg har det varit.
På Lördag förmiddag åkte vi och hälsade på Therese o Jesse, dom har ju flyttat till Vagnhärad, det var en himla fin lägenhet och det blev lite bus med Theodor. Kikade även på lilla Ella 3 veckor gammal, hon låg mest o sov. Vi fikade o satt o pratade länge o väl innan vi åkte hem igen. 
På eftermiddagen kom David, Carro o lille Melle. Så hjälpte David oss att montera våra nya badrumsmöbler. Det blev så himla fint alltså, känns som ett helt nytt badrum. Dom åt middag här också.

Jag har precis påbörjat vecka 1 av 3 utan min kollega. Det är precis som förväntat, smått kaos. Långa dagar och mycket att ha i huvudet. Idag fick jag lite uppbackning av en tjej o det var jätteskönt. Imorgon skulle jag få hjälp av högsta chefen. Till råga på allt så funkar inte dom mobila larmen. Ibland är det bra tröttsamt.

En dag i taget är det som gäller, fördelen är att jag somnar förbannat gott. Försöker peppa mej till träning på kvällarna o det går men idag ska jag bara sitta i min fåtölj, dricka te o läsa bok. 

Helgen blir lugn för min del, inget planerat. Magnus skulle på Bajenkvällen. Jag kanske pysslar lite med bröllopsgrejer.

Blir sparsamt med bloggande nu under hela Februari, med tanke på arbetsbelastningen. 

Jag o Stefan bestämde oss för att skaffa barn våren 2011. I början är man så övertaggad man tror att man ska bli gravid av att bara titta på varandra i princip, det är det man blir itutad under hela tonårsperioden iaf.

Det tog lite drygt ett år innan vi plussa. Det var jag som mådde lite illa o var lite känsligare än vanligt. Så jag gick  köpte ett test som jag tog kl 5 på morgonen därpå, sen låg jag o väntade på att Stefan skulle vakna (det var röd dag så vi var lediga= sovmorgon). Alltså det var så häftigt att berätta! Jag vet att Stefan då var lite tveksam,han tyckte i samma veva att vi kunde vänta lite till men då var det liksom försent.

I början av graviditeten mådde jag rätt illa. Det la sig efter dom första veckorna. Jag var från dag 1 utsatt för en psykisk stress dvs Mamma o hennes cancer. Så jag var ju så oerhört glad samtidigt som jag kände mig ledsen och orolig.


Under sommaren så hade jag en liten blödning när vi var nere på landet, vi åkte in till sjukhuset i Kalmar där vi för första gången fick se lillskruttan på ultraljudet. Allting såg bra ut så vi åkte tillbaka. Vi gick till barnmorskan i Strängnäs som vanligt och sen var vi på RUL i Augusti och då vart vi tillbakaflyttade 3 veckor. Men redan i v 15 så kände jag första sparkarna, kändes mest som ett tryck långt ner i magen, som sedan blev tydligare ju längre in i graviditeten jag kom.

 
I Augusti när jag åkt ner till Jkpg själv några dar innan begravningen så skulle jag på toa o ser att jag har haft en stor blödning dvs alla kläder var i princip bara att slänga. Jag ringde Carin som åkte upp med mej till akuten på Ryhov. Jag hade sms kontakt med Stefan som var orolig. Jag hade inte ont alls så det var ju positivt. När vi fick komma in så sa Barnmorskan att moderkakan satt lågt, och att jag skulle ta det lite lugnt med att lyfta tungt.
Efter dessa två sjukhusbesök så hade jag alltid med mej ett ombyte kläder till jobbet. 

Natten den 21 September 2012 så gick jag på toa då alla som varit gravida vet hur det är att ha en unge som trycker på blåsan. Jag gick o la mej igen o innan jag han somna så var det bara som att proppen gick o det forsade blod från mej. Jag visste direkt att det var blod innan jag ens kollat, jag väckte Stefan o bad han hämta en handduk. Sen gick jag så fort jag kunde in i badrummet o duschen med en handduk mellan benen, trots det så blev det stora blodpölar hela vägen. Jag ställde mej i duschen o försökte tvätta bort blodet som forsade men det slutade aldrig att komma, jag stängde flera gånger av duschen för jag tänkte att nu är det ok igen, men icke. Jag trodde allt var som det skulle då alla barnmorskor jag träffat sa att jag kunde få fler blödningar men att det inte var någon fara. Stefan som hade mer sinnesnärvaro ifrågasatte och ringde efter ambulans (jag trodde att vi kunde tagit vår egen bil in till akuten, jag insåg inte allvaret i situationen) Under tiden vi väntade på ambulansen så mådde jag illa o blev yr så jag var tvungen att lägga mej ner i duschen.

Forts följer..

Idag är det Agnes namnsdag och igår var hennes BF dag   

I helgen var vi ju på hockeymatch med Becca, den matchen var ännu mer värdelös än den vi såg i November. Jag fattar inte hur dom kan spela så katastrofdåligt med den tabellplaceringen. Vi hoppas att HV väljer DIF i ett eventuellt slutspel så vi kan gå på fler matcher.

I Måndags tog vi en kvällspromenad till gymmet här i VH men det var ingen i receptionen den kvällen. Dom skriver inte ut priser för medlemskap så jag mejlade så fick vi träffa en kvinna på Tisdagseftermiddagen istället. Hon informerade om hur det fungerade, dom hade bara helårskort och det var allt annat än billigt. Alltså jag kan säga att i mitt tycke så var det svindyrt! Ett gymkort 1år kostade 6200kr 

Det sved lite i mitt Smålandshjärta, jag mådde faktiskt lite dåligt över beslutet igår. Men jag kan förstå varför och jag får väl se till att träna mycket så man får ut så mycket som möjligt dvs pris per användande. Sen har både jag och Magnus friskvårdsbidrag från jobbet så vi kan ju dra av en lite slant. 
Jag premiärtränade idag och det gick bra o jag gillar stället. Alla var trevliga mot en när man kom. 

Jag tror deras koncept är att dom vill träffa en för att få en bild av vad det är för människa som ska träna där.
Bindningstiden på 1år handlar nog om att det inte ska komma o gå för mycket folk. 
Dom hade en inskrivningsavgift för några hundra oxå och det var väl för att dom vill ha kvar en som kund när det gått ett år, slutar man så får man ju betala den avgiften igen om man vill gå med där. Dom hade superfräscht omkl rum. Dom har pass och gym. Så kontentan är nog att det blir nog jäkligt bra, då är man ju triggad att hålla på ett år oxå. 

Igår var vi o beställde en ny förlovningsring till Magnus o jag beställde min vigselring. Jag älskar den, men den får ni inte se förrän den stora dagen, om jag ens då greppat hur jag ska lägga in bilder på datorn. 

I helgen så åker Magnus till landet och Becca kommer hit så ska vi ha myskväll, laga lite god mat o bara umgås.
På Söndag em har vi ett konditionstest med PTn, vi får väl se hur det går..

Ska baka chokladbollar till kvällsfikat om en stund, det var himla länge sen. 

Mitt liv såg bra ut vintern 2011/2012. Jag och Stefan hade det bra i vårt förhållande, vi hade fått ett lånelöfte och började gå på visningar. Vi skrev i December på kontraktet för vår bostadsrätt 3rok i Strängnäs, det kändes stort! 
Under denna tid hade jag dålig kontakt med min Mamma.

Sedan separationen så var det så att hon drack ibland för mycket och hon och alkohol var väl inte inte det bästa kombinationen. Så av den anledningen sviktade vår relation lite när jag hade flyttat hemifrån. Vi pratade på telefon ofta så vi hade kontakt sen jag flyttade.

Min syster ringde några gånger och påtalade att Mamma magrade av och att magen växte, jag hade inte hälsat på hemma på länge och vände ryggen till, jag ville inte ta till mej det min syster sa helt enkelt.. I December/Januari efter tvång från hennes vänner så åkte Mamma till slut till sjukhuset (Mamma hade tydligen läkarskräck och hade inte varit hos läkare på år). Jag fick beskedet att hon hade cancer och hon blev inlagd, det beskedet kändes som ett slag i magen. Jag hade ingen i min närmsta närhet som drabbats av cancer, jag åkte ner direkt efter flytten, tror det var dagen efter och hälsade på Mamma.

Det var en liten människa som låg i sängen på sjukan. Hon hade vätska i magen och det var även där cancern satt.
Jag var nere några dagar och sen åkte jag hem så hade vi kontakt på telefon. Mamma fick åka hem efter två veckor och sen påbörjades cellgiftbehandlingar under våren. Det pratades om operation i Linköping, så i Maj månad så skjutsade Pappa hennes till universitetssjukhuset i Lkpg. Operationen ska tydligen ha gått bra för hon fick bättre värden och ett tag såg det ut att gå åt rätt håll. 

I Juni så var jag nere för att Jossan skulle ta studenten. Mamma var så liten, bara skinn o ben och några hårslingor på huvudet. Det är fruktansvärt att se någon så stark som sin mamma som man sett upp till hela uppväxten vara liten som en fågelunge. När jag åkte ner i Juni så umgicks jag mycket med Mamma och bodde hemma hos henne hela tiden. Vi var på A6 jag, syrran och hon, det var en mysig dag som jag alltid kommer minnas. Sen minns jag så väl när vi satt i solen på baksidan och jag berättade att hon skulle bli Mormor. En lite förvånad men glad Mamma..

Jag sommarjobbade ju hela sommaren och i Juli så åkte Mamma in på onkologen igen. Hon hade blivit sämre och nu var det riktigt dåligt. Hon orkade inte gå upp ur sängen. Dom orden hon yttrade då har etsat sig fast i mitt minne " Jag orkar nog en vecka till", då visste hon att hon skulle dö och det snart.

Hela våren var väldigt påfrestande. Jag fick pendla mycket fram o tillbaka mellan Jönköping o Stränkan. Jag hade väldigt lite stöd från Stefan. Han följde aldrig med ner och samtidigt så var jag ju gravid o man är ju inte så superpigg dom första veckorna. Jag fick se till att boka tid med biståndshandläggaren för att Mamma skulle komma till ett sjukhem och dom såg gärna att en anhörig var med, vilket fick bli jag för min syster tyckte mest att allt var jobbigt. 

Mamma fick komma till sjukhemmet den dagen jag var hemma på RUL (1 Augusti), då blev jag även sjukskriven för att kunna vara hos Mamma. Sen åkte jag tillbaka till Jönköping och var och hälsade på Mamma på kvällen dan efter där. Hon var så svag, låg mest o sov och hade ont. Fick mycket morfinsprutor, jag bet mej ordentligt i tungan för att inte bryta ihop och börja illgråta.

Klockan 2 på natten får jag ett samtal från sjukhemmet om att Mamma höll på att ta klivet över till andra sidan. Jag mötte upp Pappa o Jossan där. Jag sov ensam i Mammas hus (mitt barndomshem) medan Jossan sov i Pappas lgh o Pappa sov hos Marie. Vi möttes på sjukhemmet och det blev en lång nattvaka. 

På morgonen vid 6 tiden åkte Pappa o Jossan hem en sväng men jag ville inte lämna Mamma sida så jag stannade kvar. Sen vid kl 8 så sa sköterskan att jag borde ringa Pappa o Jossan igen för Mamma hade så långa andningsuppehåll.
När Mamma väl dog på förmiddagen så var Jag, Jossan, Yvonne och Carin närvarande (Yvonne o Carin är nära vänner till familjen och dom ställde upp otroligt mycket under den här tiden). Det var en lättnad när man hade sett hur hon led in i det sista. Det är svårt att förklara men det var verkligen en lättnad, sen känns det overkligt att Mamma inte finns mer. 

Mamma hade rätt, hon levde i 6 dagar efter sitt uttalande. Begravningen hölls i mitten av Augusti, det var en fin begravning men det kändes väldigt definitivt att nu finns hon inte längre.
Idag saknar jag Mamma jättemycket. Jag har haft en oerhört bra uppväxt med en närvarande Mamma som alltid ville sina barns bästa.

Jag är rätt lik henne tror jag, många säger det iaf..

Gällande Mammas bror o syster och mina kusiner så har jag ingen kontakt med dom idag, ingen hörde av sig efter att Mamma dog. Då är vi i princip uppväxta ihop vi har rest mycket ihop o hennes syster satt ofta barnvakt åt oss när vi var yngre så hade jag förväntat mig lite mer. Jag har slutat bry mej om folk som inte ger något tillbaka när man behöver dom som bäst. Mammas brors fru gick bort i Cancer i Augusti och på den begravningen var jag för att visa mitt deltagande och sen tyckte jag väldigt bra om henne men sen har jag klippt alla band. 

Idag tänder jag ofta ljus här hemma, jag hoppas att få träffa henne igen en dag. Jag fixar alltid hennes grav när jag är hemma så att det ska se välskött ut. Jag brukar även fråga henne om råd, jag får oftast svar. Jag är avis på folk som har en Mamma i livet. Cancer är en jävlig sjukdom och jag tycker det är fruktansvärt att det bara blir vanligare. Det här var första steget i att förstå att livet kan förändras drastiskt.. 



Jag skriver om de andra händelserna som har format mig till den jag är idag när jag orkar..

Då har vi kommit en bit in på det nya året. Det känns härligt med ett nytt år, man är allt lite nyfiken på hur det kommer att vara detta året.

Helgen efter nyår så var vi på bio på Lördagen, vi såg Hobbit- femhärarslaget. Jag gillade den liksom de andra filmerna men inte så mycket berättelse bakom händelserna.
Dom andra lediga dagarna fram till Onsdag så var vi på Ikea, hos David o Carro en kväll, på landet och sen har vi äntligen köpt nya badrumsmöbler som ska komma om ca 2 veckor. Högskåp, handfat med kommod och spegel med inbyggd belysning, det blir nog bra när vi får upp det.

Annars är vi båda igång med jobbet. Jag kommer vara ledig varje Onsdag i Januari då jag har för mycket övertid. Sen i Februari så åker Ann till Thailand så då jobbar jag ensam igen men vi ska lägga upp ett schema då så jag inte får så mycket övertid för det funkar bara inte. 

Hade tänkte att ta tag i träningen idag, nya skor är inköpta o jag känner mej taggad. Jag vet bara inte vart vi ska träna?
I Haninge finns Sats, Friskis, Actic, Nordicwellness o lite andra smågym. Jag vill kunna köra på gymmet kombinerat med pass, sen får det inte kosta för mycket heller. Får ta tag i det antingen i helgen eller i början på nästa vecka.

Idag har jag rensat bland grejer i klädkammaren. Vi har massor med grejer som ska ner till källaren som tar onödig plats. Jag har städat köket och plockat ner det sista julpyntet. Jag har aldrig i mitt liv plockat ner julgranspyntet, man minns bara när man pyntade den innan julafton. Tråkigt var det o barrar som tusan gör den. Men nu är julen så gott som utstädad, vi ska knata iväg o slänga granen imorrn. 

Imorgon ska jag till frisören, min frisör är mammaledig så jag ska ha hennes vikarie. Hoppas hon är duktig, det här med frisörer är känsligt för mej..

Förra Torsdagen satt jag o messa lite med Therese det var BF datum för hennes lilla tjej men Therese sa att det inte verkade vara på g riktigt än. På Fredag natt kl 4 fick jag ett meddelande om att hon var inne på förlossningen. Så på morgonen vid 7.30 så fick hon o Jesse en liten Ella. Är så glad att allt har gått bra, vi kommer höras längre fram så får vi se när det passar att hälsa på och när jag orkar. Nyfödda jättesmå barn är jobbigt (Therese har sen jag förlorade Agnes alltid visat väldigt stor respekt så hon stressar/pressar inte att vi ska hälsa på, jag får höra av mej när jag orkar, det var samma sak med Theodor. Hon tar det inte personligt för det är det inte heller)

På Lördag ska jag, Magnus o Beccan på hockey DIF-HV71, innan matchen ska vi ut och äta. Det ska bli jätteroligt, desto roligare om HV kan vinna den här gången..

Min kära sambo har tappat bort sin förlovningsring, han var väldigt ledsen för det men sånt kan hända så det blir till att köpa en ny, men vi kanske gör det längre fram då jag ska kolla på vigselring. Vi försöker sprida utgifterna så allt inte ska betalas samtidigt gällande bröllopet.

Trevlig helg!