Hur kändes då första tiden med en liten bebis, var det rosa moln och supergulligt allting? Svar Nej!

Det var en enorm omställning och jag hade en sådan babyblues i början. Jag kände mig jävligt trött rent ut sagt, vanligtvis sover jag 8 timmar och när jag var gravidledig sov jag ju 12 timmar sista två-tre veckorna (tur var väl det).
Sen kände jag mig otillräcklig och jag grät varje kväll (första veckan vi var hemma) för jag visste inte hur jag skulle hantera denna lilla varelse och jag hade ångest för när Magnus skulle börja jobba och lämna mig ensam.

Det kändes som att smärtan aldrig tog slut heller. Först hade man gravidkrämpor sista veckorna, sen var det förlossningen som gjorde ont och till sist så när mjölken rann till på dag 4 så blev det ju mjölkstas vilket gjorde riktigt ont. 
Förutom allt som händer runt omkring en så har man ju ett hormonpåslag som heter duga. 
Jag googlade på förlossningsdepression för jag var livrädd att det kunde vara det (vilket är relativt vanligt) men det pratas inte om det. Idag önskar jag att någon hade berättat för mig att det kan kännas såhär och att det är fullt normalt i början. 

Sen fungerade ju inte amningen heller, hon hade svårt att greppa och blev frustrerad och jag kände mig inte bekväm i när det blev en sån stress varenda gång. När hon föddes så blev hon ju tillmatad med ersättning för att hon hade lite lågt blodsocker så det blev ganska naturligt att vi gick över till ersättning här hemma också, men jag har ju mjölk så jag köpte en bröstpump så hon får både och vilket är en ypperlig lösning för alla. Jag var livrädd för att bli dömd av andra mammor och bvc för att jag inte helamma men jag har fått fin stöttning från andra nyblivna mammor, och vår bvc sköterska sa bara att man gör det som känns bäst och sen var det inte mer med det. Huvudsaken är att Alva mår bra och går upp i vikt.

Idag har det gått 8 veckor sen hon föddes. Det var ingen förlossningsdepression jag hade för allt känns helt annorlunda nu. Jag grät aldrig när Magnus skulle åka och jobba, sömnen har blivit bättre, och vi har börjat få in rutiner. 
Jag promenerar om dagarna och vi har varit och hälsat på jobbet vid två tillfällen. Vår bvc kontakt är toppen och jag har fått kontakt med en annan mamma här i Västerhaninge som har en dotter som är 2 veckor äldre än Alva, så vi promenerade förra veckan. Den här veckan fick vi inte ihop det och dom var sjuka men vi satsar på att ses nästa vecka. Dagarna med Alva går så himla fort så det gäller väl att ta vara på tiden. 
I Juni blir det dop för henne och i sommar är Magnus ledig (sem+fp) i 6 veckor med oss, det blir mysigt.

Nästa gång ska jag försöka sammanfatta min förlossning.